13 januari 2010

Remissvar Ds 2009:61 Leveransplikt för elektroniska dokument

Jag heter Lars Aronsson och har som privatperson följande synpunkter rörande promemorian om leveransplikt för elektroniska dokument.

Sammanfattning: Utredaren har fått ett uppdrag, som är alltför snävt.

Den viktiga frågan är vilken information om vår tid som arkiveras och görs tillgänglig för framtida användare, både forskare och allmänhet. Men denna fråga har utredaren inte fått i uppdrag. Stora mängder information går för närvarande förlorad och ansvaret har försummats både av förra regeringen (Göran Persson) och den nuvarande (Fredrik Reinfeldt).

Misstanken väcks att makthavarna inte vill bli granskade utan hellre ser att viktig information går förlorad.

Insamling med webbrobot är rimligen det bästa verktyget för arkivering av information på nätet. En sådan verksamhet finns redan vid Kungliga biblioteket (detta beskrivs i kapitel 3), men den bedrivs fortfarande som experiment på KB:s eget initiativ och inte på uppdrag av staten. KB:s tillkännagivande att insamlingen gör paus under 2010, är ett tydligt kvitto på detta.

Utredningsuppdraget omfattar dock inte robotinsamlingen, utan bara det som roboten kanske inte når och som därför måste krävas in med juridisk skyldighet. Promemorians rekommendationer är otympliga, både vad gäller avgränsningen av vilka som omfattas av skyldigheten och hur inleveransen ska gå till. Detta kan till största delen skyllas på utformningen av utredningsuppdraget.

Givet detta snäva uppdrag, hade en smidigare rekommendation varit möjlig, nämligen att nätpublicister har en skyldighet att ge webbroboten tillgång till informationen. Men detta förutsätter att webbroboten är i arbete, vilket kräver att KB ges detta uppdrag.

Men dagens insamling med webbrobot hos Kungliga biblioteket har även andra brister, nämligen i tillgängliggörandet av den insamlade informationen. Genom att hänvisa till skyddet för personuppgifter och upphovsrätten, har insynen begränsats till en enda sökterminal inne i Kunliga biliotekets byggnad i Stockholm. För att säkerställa att insamlingen fungerar och är heltäckande, måste det bli möjligt för allmänheten att över nätet granska vilka sidor som har samlats in.

Den lösning för webbarkivering som finns idag och som motsvarar den svenska allmänhetens förväntningar idag och i framtiden finns inte i Stockholm utan bedrivs av Internet Archive i San Francisco. Genom svenska regeringens försumlighet har uppdraget att arkivera den svenska webben lämnat landet.